Det har blivit dags för ännu en Måndagsintervju och denna gång med poeten Marie Strömberg. Marie är utbildad manusförfattare, scenograf och kostymdesigner och har jobbat inom filmbranschen i över 20 år. Hon är född 1964 i Småland men bosatt i Stockholm sedan början av 80-talet.

Med “Hennes uppgång och fall” (Ekström & Garay) som släpps fredagen den 27:e augusti, så debuterar Marie som poet.

Trevligt att du vill medverka i en Måndagsintervju, Marie. Vad är poesi för dig?

– För mig är poesi ett förädlat sätt att uttrycka känslor och tankar. En abstrakt invit till att kommunicera. Läsaren bjuds in att tolka ord och strofer genom egna erfarenheter och upplevelser, då uppstår en unik tvåvägskommunikation.

Du är aktuell med din debutdiktsamling ”Hennes uppgång och fall” om några dagar. Vill du berätta lite om boken och hur den kommit till?

– Min diktsamling är ett försök att gestalta mäns våld mot kvinnor med poesins hjälp. Fröet till diktsamlingen föddes när jag jobbade natt inom psykiatrin under min studietid. Vi hade väldigt många kvinnliga patienter med självskadebeteenden. Deras historia innehöll nästan alltid övergrepp och våld.

Att skriva dikter om kvinnornas upplevelser blev ett sätt för mig att bearbeta det jag fick berättat för mig. Jag funderade på att ge ut en diktsamling redan då, men varken tiden eller jag var mogen. Ämnet var belagt med skam och skuld. Offren fick skylla sig själva. Det var deras eget fel.

Jag fortsatte däremot att utforska svartsjuka, våld och kärlek genom poesins öga och har också engagerat mig mot våldet. Dikterna har legat och väntat på rätt timing, och jag hoppas det är nu.Boken skulle varit en del av en större konstutställning om våld i nära relationer, men på grund av Corona är utställningen skjuten på framtiden. Vi hoppas kunna genomföra den under 2022.

Hur kändes det att läsa boken efter den blev färdig? Vad tänker du ämnet du skrivit om?

– Jag tyckte boken var otäck när jag läste den tryckta utgåvan första gången. Hade svårt att ta in att det var mina egna ord och formuleringar. Boken är personlig på ett plan, jag har ju skrivit den. Några dikter har jag nära anknytning till.

Den är också helt opersonlig. Det är flera berättelser av flera olika kvinnor vid olika tillfällen som är sammanflätade till en. För mig är det viktigt att våga prata och skriva om våld i nära relationer, oavsett vilken uttrycksform jag väljer. Det är ett av våra största samhällsproblem både i Sverige och globalt. Genom poesin kan jag kanske hjälpa till att synliggöra offren och ge läsaren en annan bild av våldet och relationen än den som media visar.

Poeter som inspirerat ditt diktande?

– En favoritpoet jag ofta återkommer till är Bruno K Öijer. Han var den första poet jag såg live och jag blev helt tagen av hans sätt att framföra sina dikter och trollbinda publiken. Den första dikt som fastnade i mitt medvetande var Reflexion av Anna Maria Lenngren, vi läste den i grundskolan och jag blev fascinerad av att man kunde spegla ett helt liv i några rader.

Såg styrkan i poesin för första gången. Cornelius Tratt är död – en liten rödlätt man, gick gärna i syrtut – i går begravdes han. Jag kistan såg och processionen och gjorde denna reflexionen:
»Bror Tratt, du levde glatt och kort;
förr bars du alltid hem, nu bärs du äntligt bort.»

Andra poeter som betytt mycket är Edith Södergran, Gustaf Fröding, Karin Boye, Gabriel Garcia Lorca, Kristina Lugn, Bodil Malmsten, Sören Bondeson, Bob Dylan, Kae Tempes …..listan kan göras lång. (Även din första diktsamling HKI Rött har inspirerat mig)

Det var ju kul att höra. Jag slet rätt hårt på att få till den boken och det var den första bok jag gav ut på eget förlag. Så alltid extra trevligt att höra upplyftande ord om den.

Du jobbar ju inom filmbranschen när du inte diktar. Kan du berätta lite mer om ditt yrke?

– Just nu skriver jag filmmanus, men har en lång karriär som scenograf och kostymdesigner. Jag har jobbat med det som syns framför kameran på film, tv, stillbilder, musikvideos och reklam. Allt från att designa ICA reklamens vita kavajer och styla artister till att jobba med julkalendern för SVT. Ett omväxlande och kreativt yrke som jag aldrig kommer lämna helt.

Jag fick dock en längtan efter att skriva på heltid för några år sedan och utbildade mig till filmmanusförfattare. Jag vill berätta andra historier än de som syns i mainstream media. Historier med starka kvinnliga huvudkaraktärer. Meetoo har hjälpt till att göra det möjligt.

Kommer vi få vänta ytterligare runt tjugo år till din nästa diktsamling som din debut ungefär tog att skriva eller tror du det går fortare nästa gång?

– Det känns lite som jag “kommit ut” när jag släppte taget om “Hennes uppgång och fall” . Jag har alltid skrivit i någon form och har mängder med opublicerat material. Jag skriver just nu på min andra diktsamling “Adjö, alla ska dö”.

Där utforskar jag dödens alla sidor. Försöker beskriva den sorg och smärta som oftast följer i dödens fotspår, men även befrielse, hopp och funderingar kring självmord. Vad händer efter du dött? Finns det ett liv efter detta? Tänkte försöka få den klar under nästa år, och inte om 20…

Ok, lycka till på fredag när ”Hennes uppgång och fall” släpps! Kommer recensera den inom snar framtid här också!