SPÄNNING I VARDAGEN

Annonser

Poesi med klös i

Dystopisk ångest i ett julglittrande och iskallt Hki eller en poetisk resa genom Österbotten sett ur ett bipolärt perspektiv.? Det är bara att välja och vraka vad som passar dig bäst.

Köp mina böcker idag. I morgon kan det vara försent!

Går att beställa från http://www.boklund.fi och andra välsorterade bokhandlare i Finland..

Här är några pressröster om böckerna:

”Melodramatiken slår igenom, men också ambitionen att beskriva någonting som kör en kil rätt in i den svala, modernistiska finlandssvenska traditionen. Diktjaget står vid sidan om välfärdens förfall och betraktar det med tyst ursinne. Det är äkta punk.” (Jenny Jarlsdotter Wikström, Finsk tidskrift 3-4/2018)

”Samlingen byggs av energisk, scenisk dikt som brer ut sig över uppslagen likt en textad stumfilm om diktjagets försök att nå bortom det meningslösa, det till synes alltmer oförståeliga och bisarra som blivit människors vardag…Emellanåt tycker jag mig ana ekon av Pentti Saarikoski eller varför inte från Michael Strunge, men oftare märker jag en diktion som alltmer antar konturerna av Nicko Smith på väg framåt i sin poetiska utveckling” (Michael Economou, Populär Poesi nr 37)

”Dikterna är expressiva, för att inte säga explosiva, och fyllda av apokalyptiska anspelningar. Här finns en angelägenhet och ett ärende som pockar på läsarens uppmärksamhet” (Marit Lindqvist, Svenska Yle)

”… den finlandssvenska poesin fått en poet som med kraft och energi för in ett underifrånperspektiv på det finländska samhället. Direkt ”från en slingrande matutdelningskö mot undergången” där det känns ”som om hela livet var skrivet inom parentes”. Min uppmaning: Tag och läs!”/ Peter Björkman om Hki Rött i Ad Lucem 1/2018

”Hki Rött är ingen dans på rosor. Det finns inga rosa moln. Det är just saknaden av dessa som gör samlingen så bra och gripbar” /Linda Åkerlund om Hki Rött i Presens 1/2018

”Hans direkta poesi talar här direkt till mig utan att behöva ta omvägen via ett komplicerat bildspråk…Jag gillade som sagt Hki Rött, men jag gillar Bipolära skeppsbrott i Österbotten ännu mer./ Thomas Almqvist, Opulens”

 

 

Poetens lördagssoffa # 16 (Tove Meyer)

Välkomna till ännu ett besök i Poetens lördagssoffa som är en intervjuserie där jag intervjuar poeter, författare och musiker om poesi och lyrik. 

Idag gästas jag av journalisten, författaren och poeten Tove Meyer som bland annat arbetat som radioproducent på Sveriges radio P3 och som har skrivit biografin ”Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken” (tillsammans med Thomas Sjöberg och Deanne Rauscher). 

Toves debutdiktsamling ”Asfaltshimmel” (Miders förlag) släpptes för ca två år sedan och idag ska vi kika lite mer i den boken och prata lite om poesi på internet och vilka diktsamlingar som har betytt mest för henne.

Välkommen till lördagssoffan Tove. Vad är poesi för dig?
– Poesi för mig är en chans att stanna upp och reflektera över nuet och varandet. Kanske ett sätt att skratta åt vår samtid. Ett sätt för mig när jag läser någon annans ord, att komma utanför mig själv och min lilla bubbla. Att liksom bli tagen av någon annans sätt att sätta samman ord till fantastiskt berörande meningar som på något sätt kommenterar det vi lever i.
Din första diktsamling Asfaltshimmel kom ut 2016. Hur skulle du beskriva diktverket?

– Det är egentligen en ganska spretig diktsamling där jag försöker samla ihop flera års skrivande till ett verk. Mycket handlar om den stress och press det innebär att vara människa idag och de små stunderna av njutning däremellan.

Vill du dela med dig ett par dikter från boken? 
lev då för i helvete
julinatten ekar
fyller horisonten med lugn
sommaren blir aldrig vackrare
men i mig
är oron evig
jag vill andas ut släppa taget
bara för ett hjärtslag
men mina vener
är färgade
vet inte hur man gör
julinatten ekar
horisonten säger
lev då
lev då!
lev då!
för i helvete
jag har en regnbåge i bröstet
jag har en regnbåge i bröstet
det är inte många som ser
och
jag tvivlar på den
ofta
men imorse
när jag borstade tänderna
kände jag plötsligt mitt hjärta slå
jag kom på att jag levde och
ljuset bröts i alla färger
i det våta på min kind

 

Vilka diktsamlingar har haft mest betydelse för dig genom åren och varför?

– Edith Södergrans samlade dikter. Jag minns att jag läste hennes dikt Stjärnorna som tonåring och blev så tagen av hennes himmelska språk. Det var så oerhört vackert. Hennes formuleringar om naturen, existensen och evigheten samlat med mycket smärta. Jag tror jag snott en del från henne genom åren. Sen har jag läst på om hennes liv och blivit väldigt tagen av henne som person. Wislawa Szymborska – Dikter 1945-2002. Daniel Boyacioglu – Istället för hiphop.
Jag är uppvuxen i en förort till Stockholm och jag blev under en tid väldigt charmad av snubbar som både kunde rappa och skriva poesi, för det är ju egentligen samma sak. Charles Bukowski har också skrivit två dikter som drabbar mig varje gång jag läser dem. ”Bluebird” och ”No help for that”.
Du har ju publicerat en hel del poesi på poesiforumet poeter.se Hur viktig del av ditt skrivande har det forumet varit för ditt skrivande?
– Det har varit oerhört viktigt genom åren. Så fort jag tryckt på ”skriv ny text” så brukar någonting komma ur mig i allafall. Sedan går det i perioder självklart men där har man också kunnat ta del av en massa guldkorn och lärt känna andra skrivande själar.
Har du någon ny diktsamling på gång? 
– Jag skriver en del då och då och samlar dem i ett dokument men det är långt från bearbetat, men some day, some day.
Avslutningsvis. Om poesin är en brunn. Vad ser du längst ner på botten? 
– En väg ut. 😉
Författarfoto: Ernst Henry. Publicerat med författarens tillstånd.

The final chapter

Så har jag äntligen kommit igång på allvar med den avslutande delen på min trilogi, som på ett överraskande sätt tar mig tillbaka dit resan började med Hki Rött.

Stärkt av friska havsvindar och vila i de österbottniska skogarna är min själ vederkvickt och mitt hjärta stärkt. Jag ville inte tillbaka. Jag svär, jag ville inte tillbaka till utsikten från pissoaren intill Stengårds sjukhus och till buss nr. 40 i norra Haga som aldrig kom fram. Jag ville inte tillbaka till dom dystopiska brödköerna i ett råkallt Helsingfors där mina bröder & systrar super ihjäl sig.

Jag drömmer spöken av aska och rök och jag måste tillbaka en sista gång för att hämta hem min skugga som blev kvar bland apokalyptiska gatukorsningar & frostbitna gränder.

Från en plats där gryningen inte hittar fram.

 

 

 

 

 

Poetens Lördagssoffa # 15 (Curt West)

Lördagssoffan är tillbaka efter ett minimalt sommarlov och dagens gäst är psykoterapeuten & poeten Curt West som bland annat har gett ut diktsamlingarna Ritaren, Taecken & Vändkrets.

Det har gått en hel del år sen Curts senaste boksläpp för ca ett decennium sedan och har han månne nåt nytt på gång?

Förutom den frågan undrar jag givetvis hur Curt utifrån sin yrkesroll ser på poesi som hjälpmedel för människor som brottas med ångest eller andra psykiska åkommor…

Välkommen till min lördagssoffa Curt. Det pratas ju en del om att folk som sysslar med konst överhuvudtaget har ångest eller nåt annat de lider av och använder t.ex poesin som en ventil för sina sjukdomar. Hur mycket tycker du det stämmer utifrån ditt yrke som psykoterapeut?

– Var det Kierkegard som sa det där om ångest och skapande? De som känner stor ångest brukar sällan ha ork att producera särskilt mycket men ordet Weldschmerz är kanske mera korrekt? Jag tror att man måste känna för att skapa läsvärd poesi men all litteratur har väl knappast samma grund?

Så är det ju. Du har ju skrivit en diktsamling som heter Glad och det är ju en titel som sticker ut på poesihyllan. Tycker du att poeter  är för gravallvarliga och har svårt att se utanför det melankoliska diktlandskap som ofta tornar upp inom poesin?

– Poeter kan ju vara hur lekfulla som helst men det är kanske inte det genren är mest känd för och mina dikter har beskrivits som rätt svarta. Men det blir svårt att vara glad hemskt länge om man ser längre än till de klassiska poetiska motiven (herededikter). Skall inte poesin ta ställning till historia, människan, moralfrågor mm? Poesin skall vara ett destillat av livet, ett koncentrat och då blir det ibland rätt mörkt.

Du har ju hunnit med några diktsamlingar under åren, men även reseskildring från Afrika vid namn ”Berättelser från stenbocken vändkrets” som kom ut för ca tio år sedan. Sen har det varit rätt tyst från dig. Har du någon ny diktsamling på gång och hur tycker du poesiklimatet ser ut i svenskfinland nuförtiden?
– Om jag säger ngt om vad JAG tycker om förlagsklimatet i Svenskfinland så publicerar du knappast det här. I korthet: Det finns för få aktörer, för få lektörer av rang, för få kritiker, för få förlagssekreterare som tex Johannes Salminen i tiden eller Tua Forsström -det var människor med stil och karaktär. Det har kanske varit tyst men jag har inte slutat skriva, just nu jobbar jag med manuset till en barnbok -men tyvärr vill inte tiden riktigt räcka till.

Du sysslar ju tydligen även med biodling. Det låter rätt poetiskt. Är det det?

– Biodling ser jag som mera zen-lik, kräver koncentration och att man tömmer sig på stress -annars påverkar man bina och straffet kommer bums! Men visst finns det väl någott lyriskt över att vara så nära naturen. Så är det även med jakt vilket är en av mina stora passioner (ÅU och några andra valde att inte recensera min reseskildring pga moralfrågor kring jakt…suck, ankdammen är trång(synt))

Vilken diktsamling har betytt mest för dig av alla dina böcker och varför?
– Ritaren. Den uttrycker saker som jag då just funderade mycket på tex skapande, moral, frihet. Och så skrev jag utkastet i ett kör, det tog en halv dag och det var en mäktig känsla.

Vad har poesin tillfört till ditt liv och vilka poeter gillar du att läsa?
– Poesin har gett mig en kanal att uttrycka mig igenom och i det fall att jag kunnat ge läsaren något så är jag glad. Har läst mycket Lorca, Cohen, Ginsberg, Ekelöf…det blir många. Delar av Jim Morrisons texter har en schamanistisk karaktär som alltid tilltalat mig, Dylan kan också vara vääldigt fin. Dikt och musik är för min del sgs identiska och just nu är det musiken som får ta större plats (lyssnar). Det går mycket i vågor. Liksom skrivandet.

Tillbaka till psykoterapin. Tror du att man skulle kunna använda sig av poesi som ett hjälpmedel inom psykoterapin i framtiden, för att få mer förståelse och klarhet i patienters mentala hälsa?

– Det har jag gjort redan länge om patienten är lagd åt det hållet. Allt skapande kan användas i terapi -och skall användas ifall man har det intresset. Det är viktigt att hitta ”rätt” terapeut som använder sig av de uttrycksformer som passar just den människan.

Saxat från Finsk Tidskrift 3-4/2018

Jenny Jarlsdotter Wikström recenserar Hki Rött i senaste numret av Finsk Tidskrift.

”Melodramatiken slår igenom, men också ambitionen att beskriva någonting som kör en kil rätt in i den svala, modernistiska finlandssvenska traditionen. Diktjaget står vid sidan om välfärdens förfall och betraktar det med tyst ursinne. Det är äkta punk.”