Poetens Lördagssoffa # 46 (Karin Collins)

Lördag igen och det har blivit dags för ett nytt spännande avsnitt av Poetens Lördagssoffa! 

Dagens gäst är Karin Collins som växte upp i Hangö och studerade engelsk litteratur vid Åbo Akademi. År 2002 flyttade hon till England, där hon fortsatte att läsa och skriva mycket vid sidan om sitt jobb i marknadsföring. Karins debutroman ”Flickan på udden” utkommer i mars 2019 hos Schildts & Söderströms.

karin.jpg

Du debuterar snart med en spänningsroman. Tycker du poesi är spännande?

– Jag tycker att poesi är som all annan text: den har all möjlighet att bära livet inom sig. Poesi kan vara glad, sorglig, vass, eller berörande – poesin är ju känslor som har blivit till ord, så då finns det naturligtvis också utrymme för spänning.

Däremot vet jag inte om jag har stött på särskilt många moderna dikter som är regelrätt spännande, inte i den mening som en roman kan vara det. Det behövs oftast mer tid och utrymme för att bygga upp det som brukar definieras som spänning. Men det är förstås möjligt att jag inte läser tillräckligt mycket poesi, eller att jag läser fel sort!

Och för att se på frågan från ännu ett håll: jag tycker att det finns många spännande möjligheter för poesi just nu. Det finns många poeter som är verksamma på sociala medier, och som kan nå en bred publik på ett sätt som inte var möjligt för tio år sen.
Slutligen – visst är det ju oerhört spännande att en finlandssvensk poet nyss valts in i Svenska Akademien!

Vad har du med för poetiska element i din bok Flickan på udden (ifall du har några) och hur viktig del är den poetiska tonen i din prosa?

– Även om det inte ingår någon regelrätt poesi i min bok så har det varit väldigt viktigt för mig att hitta rätt röst och ton för romanens huvudpersoner. När jag tycker mig kunna höra deras röster så får texten ett helt annat flyt, och det ligger en viss poesi i att hitta den balansen, den exakta känslan som jag vill förmedla.

Dessutom är Hangödialekten någonting som ligger mig mycket nära, och det ville jag att skulle vara tydligt i boken. Jag ville kunna läsa den högt och höra ekon av mina far- och morföräldrar, de speciella tonlägen och uttryck som de använde och som fortfarande sitter inristade i mitt hjärta. Det tycker jag att är ganska poetiskt, faktiskt.

Berätta om nån eller några diktsamlingar som betytt mycket för dig?

– Jag läste mycket dikter som liten, och en favorit som stannat i mitt minne var ”Min nya
skattkammare: Poesiboken.” Jag kunde många av de dikterna utantill, och de inspirerade mig också att skriva många egna dikter när jag var runt nio år. De finns fortfarande kvar, gömda någonstans i mitt arbetsrum!

Som vuxen har jag av någon anledning alltid läst mera dikter på engelska än på svenska. Elizabeth Bishop har varit en av mina favoriter ända sedan jag studerade, och jag återvänder ofta till hennes Complete Poems. Carol Ann Duffy är en annan poet som jag uppskattar väldigt mycket.

När jag flyttade till England gav mina föräldrar mig en antologi som består av sexton små böcker, Den Finlandssvenska Dikten. Där ingår allt från Runeberg till Tua Forsström, via Arvid Mörne och Solveig von Schoultz. Den plockar jag fram när jag har hemlängtan. Ibland hjälper det, ibland gör det hemlängtan värre.

Att skriva prosa är ju så konkret, man ska ta sig från den ena sträckan till den andra sträckan, medan poesin har ett annat djup på många sätt. Vad har du för knep för att orka ta dig genom sträckorna fram till målet med prosan?

– Jag själv tycks ge upp efter 3-4 kapitel på mina bokprojekt och är tillbaka till poesin igen där jag kan jobba på ett helt annat sätt.Jag skulle gissa att alla författare är olika, men för mig ser processen ut så här: jag börjar med att beskriva ett visst ögonblick, en stund som tilltalar mig, en huvudperson som känns rätt, placerad i en miljö som är lockande att skriva om. Sen skriver jag tills jag upptäcker vad som kommer att hända, tills jag vet vilka de spännande bitarna kommer att bli. Därefter skriver jag de mest intressanta, viktiga avsnitten där saker händer och riktningar vrids och förändras.

Det är viktigt att det inte blir tråkigt att skriva, då kan det ju heller inte vara särskilt roligt att läsa resultatet. Jag tycker att det är lättare att knyta ihop de mest centrala avsnitten efteråt, för då har man också en bättre bild av vad som behövs för att komma dithän. Och på sätt blir även de mindre intressanta bitarna riktigt roliga att skriva! Så, ibland kan det löna sig att inte betrakta det som en lineär process, utan mera som små bitar här och där. Och ge inte upp – det är nog mitt främsta tips!

Du bor ju i England. Vad är det för litteratur som är på tapeten där nuförtiden?

– Ja, säg det. Just nu verkar ingenting hända i England förutom Brexit. Allt annat har fallit åt sidan. Jag försöker undvika all massmedia för att inte få nippran, så jag läser inte ens kulturbilagor eller någonting sådant överhuvudtaget.

Men på ett mer personligt plan är jag väldigt förtjust i Maggie O’Farrell. Hon är nog den enda brittiska författare vars böcker jag köper så fort de kommer ut. När jag studerade läste jag väldigt mycket Thomas Hardy. Han är ju inte precis på tapeten just nu, men han försvinner heller aldrig, och eftersom jag har flyttat till det Wessex som han beskrev så känns han alltid lika aktuell för mig!

Författarporträtt: Dave Collins. Med tillstånd att publicera från Karin Collins.

Annonser

45 intervjuer i Poetens Lördagssoffa!

Här är en sammanfattning över de 45 författare, poeter och musiker som gästat min lördagssoffa för att diskutera poesi.

 

1. Ralf Andtbacka

https://nickopoet.wordpress.com/2018/03/24/premiardags-for-poetens-lordagssoffa-med-ralf-andtbacka/

2. Tomas Mikael Bäck

https://nickopoet.wordpress.com/2018/03/31/poetens-lordagssoffa-med-tomas-mikael-back/

3. Månskensbonden (Markus Bergfors)

https://nickopoet.wordpress.com/2018/04/07/poetens-lordagssoffa-3-med-manskensbonden/

4. Emma Ahlgren

https://nickopoet.wordpress.com/2018/04/14/poetens-lordagssoffa-4-med-emma-ahlgren/

5. Ann-Sofi Carlsson

https://nickopoet.wordpress.com/2018/04/21/poetens-lordagssoffa-5-med-ann-sofi-carlsson/

6. Åsa Maria Kraft

https://nickopoet.wordpress.com/2018/04/28/lordagssoffan-5-med-asa-maria-kraft/

7. Jörgen Mattlar

https://nickopoet.wordpress.com/2018/05/05/lordagssoffan-7-med-jorgen-mattlar/

8. Thomas Brunell

https://nickopoet.wordpress.com/2018/05/12/poetens-lordagssoffa-8-med-thomas-brunell/

9. Matilda Södergran

https://nickopoet.wordpress.com/2018/05/19/poetens-lordagssoffa-9-matilda-sodergran/

10. Gunnar Högnäs

https://nickopoet.wordpress.com/2018/05/26/poetens-lordagssoffa-10-gunnar-hognas/

11. Ulrika Nielsen

https://nickopoet.wordpress.com/2018/06/02/poetens-lordagssoffa-11-ulrika-nielsen/

12. Linnéa Axelsson

https://nickopoet.wordpress.com/2018/06/09/lordagssoffan-12-linnea-axelsson/

13. Ingela Strandberg

https://nickopoet.wordpress.com/2018/06/16/poetens-lordagssoffa-13/

14. Gatuduvan (Jens Åberg)

https://nickopoet.wordpress.com/2018/06/23/poetens-lordagssoffa-14-gatuduvan/

15. Curt West

https://nickopoet.wordpress.com/2018/07/07/poetens-lordagssoffa-15-curt-west/

16. Tove Meyer

https://nickopoet.wordpress.com/2018/07/14/poetens-lordagssoffa-16-tove-meyer/

17. Agnes Lidbeck

https://nickopoet.wordpress.com/2018/07/21/poetens-lordagssoffa-17-agnes-lidbeck/

18. Håkan Sandell

https://nickopoet.wordpress.com/2018/07/28/poetens-lordagssoffa-18-hakan-sandell/

19. Martina Moliis-Mellberg

https://nickopoet.wordpress.com/2018/08/04/poetens-lordagssoffa-19-martina-moliis-mellberg/

20. Susann Wilhelmsson

https://nickopoet.wordpress.com/2018/08/11/poetens-lordagssoffa-20-susann-wilhelmsson/

21. Michael Economou

https://nickopoet.wordpress.com/2018/08/18/poetens-lordagssoffa-21-michael-economou/

22. Lars Hermansson

https://nickopoet.wordpress.com/2018/08/25/poetens-lordagssoffa-22-lars-hermansson/

23. Rickard Eklund

https://nickopoet.wordpress.com/2018/09/01/poetens-lordagssoffa-23-rickard-eklund/

24. Justin Sullivan

https://nickopoet.wordpress.com/2018/09/08/poetens-lordagssoffa-24-justin-sullivan/

25. Sinéad Obrey

https://nickopoet.wordpress.com/2018/09/15/poetens-lordagssoffa-25-sinead-obrey/

26. Ann-Helen Attianese

https://nickopoet.wordpress.com/2018/09/22/poetens-lordagssoffa-26-ann-helen-attianese/

27. Eva-Stina Byggmästar

https://nickopoet.wordpress.com/2018/09/29/poetens-lordagssoffa-27-eva-stina-byggmastar/

28. Claes Andersson

https://nickopoet.wordpress.com/2018/10/06/poetens-lordagssoffa-28-claes-andersson/

29. Carina Karlsson

https://nickopoet.wordpress.com/2018/10/13/poetens-lordagssoffa-29-carina-karlsson/

30. Martin Hällgren

https://nickopoet.wordpress.com/2018/10/20/poetens-lordagssoffa-30-martin-hallgren/

31. Peter Mickwitz

https://nickopoet.wordpress.com/2018/10/27/poetens-lordagssoffa-31-peter-mickwitz/

32. Helena Lie

https://nickopoet.wordpress.com/2018/11/03/poetens-lordagssoffa-32-helena-lie/

33. Peter Björkman

https://nickopoet.wordpress.com/2018/11/10/poetens-lordagssoffa-33-peter-bjorkman/

34. Tomas Karlsson

https://nickopoet.wordpress.com/2018/11/17/poetens-lordagssoffa-34-tomas-karlsson/

35. Camilla Hammarström

https://nickopoet.wordpress.com/2018/11/24/poetens-lordagssoffa-35-camilla-hammarstrom/

36. Simon Ådahl 

https://nickopoet.wordpress.com/2018/12/01/poetens-lordagssoffa-36-simon-adahl/

37. Tua Forsström

https://nickopoet.wordpress.com/2018/12/08/poetens-lordagssoffa-37-tua-forsstrom/

38. Karin Sandqvist

https://nickopoet.wordpress.com/2018/12/15/poetens-lordagssoffa-38-karin-sandqvist/

39. Stefan Albektsson

https://nickopoet.wordpress.com/2018/12/22/poetens-lordagssoffa-39-stefan-albrektsson/

40. Kurt Högnäs

https://nickopoet.wordpress.com/2019/01/05/poetens-lordagssoffa-40-kurt-hognas/

41. Mia Mellberg

https://nickopoet.wordpress.com/2019/01/19/poetens-lordagssoffa-41-mia-mellberg/

42. Elin Willows

https://nickopoet.wordpress.com/2019/01/26/poetens-lordagssoffa-42-elin-willows/

43. Linda Smith

https://nickopoet.wordpress.com/2019/02/02/poetens-lordagssoffa-43-linda-smith/

44. Johanna Holmström

https://nickopoet.wordpress.com/2019/02/09/lordagssoffan-44-johanna-holmstrom/

45. Clemens Altgård

https://nickopoet.wordpress.com/2019/02/16/poetens-lordagssoffa-45-clemens-altgard/

 

Poetens Lördagssoffa # 45 (Clemens Altgård)

Välkomna till det fyrtiofemte avsnittet av Lördagssoffan. Dagens gäst är Clemens Altgård från Malmö och för er som inte känner till Clemens, så kan jag inledelsevis berätta följande om honom:

Clemens är född den 22 november (i en gråzon, så det är delade meningar om huruvida han är skytt eller skorpion) 1959. Född i Södra Halland och bosatt i Malmö sedan slutet av 70-talet. Debuterade som poet 1986. Har översatt allt möjligt från John Berryman till Douglas Coupland. Höll upp med att ge ut diktsamlingar i 20 år. Jobbade som redigerare på tidning. Kom tillbaka med en diktsamling 2014. Arbetar för tillfället med kulturmagasinet Opulens.

Nämnas ska kanske också att Altgård också skrivit några pjäser. Han har också genomfört en rad konstprojekt med konstnären Ola Åstrand. För två år sedan gjorde de samlingsutställningen ”Malmö brinner” på Moderna Museets filial i Malmö.

https://www.modernamuseet.se/malmo/sv/utstallningar/malmo-brinner/

clemens 1.jpg

Välkommen till lördagssoffan Clemens och trevligt att ha dig här! Hur har poesin färgat ditt liv? Hur tror du att det hade sett ut utan lyriken?

– Det är en intressant sak att fundera över. I tonåren ville jag bli fotograf – av det ”konstnärliga slaget”. Mörkrummet blev mitt gömställe kan man säga. Men så småningom tog skrivandet över. Det var i samband med att jag började jobba med tidskriften RIP som från början var ett punkfanzine som gjordes i Stockholm.

Jag läste litteraturvetskap i samma veva och började upptäcka lyriken på allvar. Mycket händer av en slump eller så är det ingen tillfällighet. Jag växte upp med föräldrar som läste väldigt mycket, även lyrik. Men jag trodde inte själv att jag skulle bli poet. Det där ändrades på 80-talet. Utan lyriken tror jag att mitt liv hade varit avsevärt tråkigare.

Kanske hade jag helt ägnat mig åt att följa mina favoritfotbollslag eller enbart ägnat mig åt trädgårdsarbete. Saker som finns i mitt liv men inte dominerar helt. Lyriken har gett mig många vänner, kontakter och förstås stora upplevelser. Men eftersom jag aldrig  kunnat leva på min poesi så har den inte direkt ändrat något rent materiellt sett. Fast livet är ju mer än ekonomi även om vissa anlägger ett krasst pekuniärt perspektiv. För tillfället försörjer jag mig på att vara redaktionssekreterare för onlinekulturmagasinet Opulens och att arbeta som frilansskribent bl a för Skånska Dagbladet.

1989 gav du ut diktsamlingen Venusmjölk. Måste säga att jag är lite imponerad av titeln. Hur viktig är titlarna för dig på dina böcker och hur svårt är det egentligen att sammanfatta en diktsamling i en titel tycker du?

– Tack, kul att höra det! Jag har alltid lagt mycket stor vikt vid titlarna. De ska precis som du säger sammanfatta innehållet. Och, ja, det är svårt förstås. Speciellt i mitt fall eftersom jag aldrig gått in för ett renodlat one track-koncept utan i varje bok mer försökt gestalta hela världen som jag ser den ur mitt specifika, existentiella perspektiv.

Så min debutbok fick heta Pandemonium. Vilket ju betyder ungefär att alla demoner är lössläppta. Den kom 1986 och det var ett sådant år. I början av året mördades Olof Palme, strax därefter begick min vän den danske poeten Michael Strunge självmord. Sedan kom ”Tjernobyl olyckan” som jag hellre kallar Tjernobylkatastrofen. Samma år, på sommaren, insjuknade min mamma i en dödlig sjukdom. Det var ett hemskt år på många vis och det var då jag debuterade som poet strax före jul, vilket förstås var dålig tajming rent mediastrategiskt sett.

Men titeln på boken kändes rimlig. Och med övriga böcker har jag på ett liknande sätt försökt hitta något övergripande. När jag efter ett uppehåll på 20 år återkom med en diktsamling så kändes det självklart att kalla den Odöd. För i Lyriksverige hade jag egentligen varit död väldigt länge, eller i alla fall ”icke närvarande” som poet.

Men det finns en dimension till i det där – Friedrich Kittlers ord i essän ”Arvet efter Dracula” i Maskinskrifter där han menar att litteraturen under teknologins betingelser försvinner ”in i den odöd som är dess ändlösa slut.” Senaste boken Grå dub är egentligen en ordlek, ett anagram. Går bud, Bårgud, Bud går, men också en dub, en ekokammare med loopar och slingor.

Du var medlem i Malmöligan i de gamla goda tiderna…Berätta lite om er verksamhet för oss som inte känner till er…

– Vi var sex sinsemellan rätt olika poeter som ändå hade vissa gemensamma nämnare. Eftersom vi la stor vikt vid scenframträdandena och hade en förankring också i den lokala underground eller rockkultur som fanns (en blandning av punk, postpunk och rester av hippiesubkultur) så fick vi snabbt ett slags namn omoss som antiakademiska och bråkiga. På gott och ont. Men naturligtvis läste vi in oss på olika författarskap och hade högst seriösa diskussioner om diktskrivandet.

Malmöligan, bestod alltså av, förutom mig själv, Håkan Sandell, Per Linde, Kristian Lundberg, Lukas Moodysson och Martti Soutkari. Antologin Malmöligan kom ut 1992 och var ett slags kulmen på våra aktiviteter. I mars 1993 hade vi en kaotisk uppläsning på ett konstgalleri och i rök och damm och med handgemäng sprängdes vår poetsextett. Ett värdigt avslut.

Malmö 2019. Hur ser poesinscenen ut där idag?

– Poesiscenen i Malmö är i allra högsta grad vital och levande. Jag har kontakt med ett flertal poeter betydligt yngre än jag själv vilket är väldigt roligt. Samtidigt är det idag som det var på 80-talet ett slags gemensam poesiscen för Malmö och Lund. Avståndet mellan städerna är ju väldigt litet. Och nu som då finns det för lyriken viktiga förlag i båda städerna.

Du har ju varit involverad i lyrik från 80-talet fram till idag. Hur har attityden för poesi förändrats genom decennierna?

– Jag tycker att attityden till poesi tycks ganska oförändrad på ett plan. Rent allmänt sett tror jag inte att den ändrats hos den breda allmänheten. Det finns såväl respekt som förakt för att någon ägnar sig åt att skriva dikter. På kultursidorna däremot så har intresset minskat för att bevaka den poesi som ges ut, men det har å andra sidan också med följderna av digitaliseringen att göra.

Jag har kunnat följa det där inifrån så att säga. Jag vet inte längre hur många omorganisationer och nedskärningar jag hunnit uppleva. Så det handlar om mindre resurser och mindre utrymme. Och förstås det jag nämnde innan när jag citera de Kittler nämligen att litteraturen inte längre är den dominerande kulturyttringen. Unga som lär sig lyrics utantill känner kanske inte så stort behov av att läsa poesi i en bok.

Medelålders människor slukar tv-serier av alla de slag och det svarar kanske också mot behovet av poesi i vissa fall. Tv-serier idag är ju så mycket intressantare många gånger än de var för låt säga 30-40 år sedan. Jag tror det var David Lynch som ändrade på det.

Som poet kan man dock få fina priser och utmärkelser även om det inte hänt mig särskilt många gånger… Så ja, i någon mån finns det ändå ett slags uppfattning rent allmänt om att lyrik har ett värde. Men biblioteken är ett sorgligt kapitel i just det här avseendet. Odöd köptes pliktskyldigast in av Malmö stadsbibliotek men inte Grå dub. Då var den ändå recenserad i Lyrikvännen och de lokala tidningarna Sydsvenska Dagbladet och Skånska Dagbladet.

Jag bryr mig dock inte så mycket om det. Biblioteken har fått en annan roll idag, de ska vara träffpunkter, mötesplatser, värmestugor, ja lite allt möjligt. Kanske inte längre ett ställe där all lyrik finns prydligt uppställd på hyllorna.

De 3 bästa diktsamlingar du någonsin läst?

– Omöjligt att säga vilka diktsamlingar som är de bästa jag läst. Det jag tyckte var bäst som ung är kanske inte vad jag anser vara bäst idag. Men för att ändå ge nåt slags svar. Baudelaires Les fleurs du mal (1857; på svenska ”Ondskans blommor” och ”Det ondas blommor”) påverkade mig starkt och står sig tycker jag.

John Berrymans Dream Songs ändrade mitt sätt att skriva och det gjorde även mötet med John Ashberys Självporträtt i konvex spegel i Göran Printz-Påhlsons översättning. Just nu läser jag Strunge igen i ett nytt urval gjort av den unge dansken Caspar Eric. Strunge har såklart varit oerhört viktig
.

Författarfoto: Adrian Altgård

Lördagssoffan # 44 (Johanna Holmström)

Lördagssoffan fyller tio månader idag och intresset för att diskutera poesi fortsätter. Dagens gäst är journalisten och författaren Johanna Holmström från Sibbo, som numera bor i Helsingfors. Johanna debuterade med novellsamlingen ”Inlåst och andra noveller” 2003 och har därefter skrivit romaner som ”Ur din längtan” och senast ”Själarnas ö”.

Johanna-writer-1.jpg

Välkommen till Lördagssoffan Johanna! Hur viktig del är den poetiska tonen i dina noveller och romaner?

– Det är inget jag medvetet strävar efter. Mitt språk är sådant. Jag tror det är ett resultat av att jag arbetar mycket med mitt språk och med rytmen och  ljuden. Det är också sådant språk jag själv alltid har tyckt om att läsa.

Tror du att alla författare har en poet inom sig och tycker du att det en nödvändig färdighet för att skriva en roman?

– Nej, jag tror inte alla författare har en poet i sig. De flesta har det absolut inte. Inte jag heller. Jag tycker poesi är svårt att skriva. Jag har försökt men insett mina begränsningar. Jag tror ändå att alla författare kunde fundera mera på vad de försöker förmedla också med själva språket. Många gör det men många gör det inte alls.

Varför tror du det är så få författare sysslar med prosadikt och vågar ta ett steg närmare poesin än standardformaten inom skönlitteraturen där poesin mest tycks vara en stämningshöjare i textens periferi? Tror du den största faktorn handlar om den kommersiella biten eller vad kan det bero på  månntro?

– Jag tror att en poet verkligen måste vilja vara just poet och inget annat för att skriva poesi. Då är det inte så stor skillnad på prosapoesi eller poesi poesi. Ingendera är ekonomiskt hållbart. Prosa kan däremot vara det, också i Svenskfinland. Poesi kommer från ett annat slags intresse och det är synd att det inte är ”lönsamt”. Det beror ju helt klart på läsarna och inte på poeterna. Själv älskar jag prosapoesi.

Du har hunnit ge ut sju böcker sen 2003, varav ett par novellsamlingar och du har rätt poetiska namn på dem. Eller vad sägs om titlar som Asfaltsänglar eller Själarnas ö. Hur svårt har det varit att hitta rätt titlar till dina böcker och brukar sånt landa efter eller innan böckerna har skrivits?

– Jag har ofta en helt annan titel när jag börjar skriva och sen säger förlaget ”Njä”. Asfaltsänglar hette Parcour och Själarnas ö hette Tystnadens arkeologi. Det är svårt att fånga kontentan i en bok med bara några ord och därför kommer den slutliga titeln ofta sist efter en hel del tankearbete.

Gillar du att läsa renodlad poesi och vilka poeter uppskattar du i så fall? Och är poesi någonting du själv skulle vilja syssla med i framtiden?

– Ja, jag älskar att läsa poesi. Det känns himla skönt och meditativt, och det hugger till på djupet när det är bra. Jag läste just om ”Ariel” av Plath och nu läser jag Tua Forsströms ”Anteckningar”. Gunnar Ekelöf är en av mina klassiska favoriter. Erik Lindegren är en annan. Södervärn såklart. Jag läste mycket Lorca när jag var yngre. Och all musik jag lyssnar på har väldigt mycket ord och poetiska sångtexter.

Författarfoto: Niklas Sandström. Med tillstånd att publicera av Johanna Holmström.