Välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av Lördagssoffan. Dagens gäst i min serie om poesi och lyrik är poeten Emil Ahlbertz från Malmö.

Emil är född 1974 och och arbetar till vardags som arkivarie. Han har gett ut tre diktsamlingar och medverkat i två antologier och blivit publicerad i tidskrifter som Metamorfos, Aurora och Populär poesi.

 

Välkommen till Lördagssoffan Emil. Vad fick dig att börja skriva poesi från första början och hur har poesin påverkat dig som människa?

– Jag skulle säga att det är låttexter som först fick mig att börja skriva. Musiken har alltid stått mig nära, allt från jazz till hårdrock. I början skrev jag mest dikter på engelska, men i slutet av 90-talet började jag förkovra mig mer i poesin och började skriva mer på allvar. Poesi är för mig meditation och ett sätt att få andrum i vardagen.

Du har gett ut tre diktsamlingar för några år sedan. Skulle du vilja berätta lite om din poesi och vad du vill förmedla genom den?

– Syftet med mina dikter är att förmedla en känsla och upplevelse. Att läsaren ska få en visuell upplevelse. Jag ser också dikterna som ett inre samtal med mig själv, där drömmen får ta plats, men med en fot i verkligheten.

Drömmen är ju också en annan verklighet. Det finns även ett allvar i dikterna. Med min poesi beskriver jag en känsla eller ett tillstånd. När jag är mitt uppe i skrivandet är jag inte alltid medveten om vilken riktning dikten ska ta förrän sista meningen.

Hur svårt tycker du det är att skriva poesi? Och hur självkritisk är mot dina egna verk?

– Det som är mest bemödande uppgiften är ju läsandet av annan poesi, som är ju en stor del av själva skrivandet, och roligt framförallt. En del dikter känner jag ”skriver sig själv”, medan andra dikter tar mer tid att skriva. Ju mer man skriver ju bättre blir en på att gå tillbaka till sin dikt och stryka eller ändra. Självkritiken har ju alltid en gräns; då en måste stoppa sig själv och bara låta dikten vara och överlämna den till läsarens ögon.

Nämn några diktsamlingar som har gjort stort intryck på dig. Vad hade just de här samlingarna som du inte hittat i andra böcker?

– För mig har den modernistiska lyriken och punkpoesivågen. gjort stort intryck på mig, med poeter som Paul Celan, Pablo Neruda, Octavio Paz, Maria Wine, Rut Hillarp, Michael Strunge och Pia Tafdrup, för att nämna några.

Det som har tilltalat mig mest är det suggestiva och drömska språket, att utan rimflätor få språket att bölja. Men det är just det drömska i dikten som jag har tagit med mig i min egen poesi.

Det var ju några år sen din senaste diktsamling, har du någon ny bok på gång och vad handlar den om?

– Min kommande diktsamling Dagarna är dagsvers utkommer i höst på Fri Press förlag. Det är en samling koncentrerade dikter som har ett existentiellt tema. Tematiken rör sig kring utanförskap, drömmar och längan, som kan manifesteras på olika sätt.

Annonser