Poetens Lördagssoffa # 39 (Stefan Albrektsson)

Dagens gäst i min soffa är Stefan Albrektsson från Halmstad. Stefan verkar som jazzmusiker och elgitarrpedagog. Vid sidan om detta skriver och läser han poesi för brinnande livet. Stefan har tidigare gett ut en teologisk fackbok, en dikt-/konstfotobok och t.ex. blivit publicerad i den eminenta poesitidskriften ”Populär Poesi”. I början av 2019 utges diktsamlingen ”Sjöstjärna” på Fri Press Förlag.

stefan bild.jpg

Hallå där Stefan och väkommen till lördagssoffan! Hur började ditt intresse för poesi? Var det du som fann poesin eller poesin som fann dig?

– Jag har läst mycket sedan unga år. Redan runt 12-13-års ålder började jag läsa Marx, Kropotkin, Strindberg, Kafka, Camus, Sartre, osv. Det var under denna tid jag hade mitt första verkliga möte med poesin genom Majkovskijs ”Ett moln i byxor”.

Sedan har det blivit väldigt mycket poesi i alla dess former. Parallellt med det myckna läsandet har jag skrivit: försökt allt från låttexter till noveller till romaner och faktalitteratur, och poesiskrivandet har alltid funnits med mer eller mindre.

Du har ju precis som mig gett ut diktsamling på eget förlag. Vilka är de största för och nackdelarna med detta enligt dig och skulle du göra det igen?

– De största fördelarna är att man lär sig processen i att sammanställa en hel bok. I mitt fall var det extra trevligt i och med att jag samarbetade med en duktig konstfotograf, Gunnar Sjödin. Ytterligare en fördel var att vi kunde ”kosta på oss” så mycket som möjligt vad gäller tryckkvalitet och papper, osv. vilket gjorde boken mycket fin!

Är någon intresserad att köpa boken finns information här: https://stefanalbrektssonspoesi.wordpress.com/

Nackdelarna är ju förstås att vi som egenutgivare inte har några plattformar för distribution. Vi har dock sålt bra ändå och har även gjort, och planerar ytterligare, live-uppläsningar och bildvisning, och då understödda av två duktiga musiker. Och, ja, jag skulle kunna tänka mig att ge ut själv igen om jag har en samling jag själv tror starkt på och förlagen inte är intresserade.

Hur har det fungerat att få recensioner i Sverige för dig? Har de svenska tidsskrifterna visat nåt intresse för poesi som är utgivet på eget förlag?

– Vi har inte fått någon egentlig recension på den boken (och har inte aktivt sänt ut boken heller för den delen), men vi fick en fin helsidesartikel i lokaltidningen, Hallandsposten, omkring boken då den gavs ut.

Nästa år kommer din nästa diktsamling ”Sjöstjärna” ut. Skulle du kortfattat vilja berätta om vad boken handlar om?

– Efter att den första boken ”Upplysta mörkrum” givits ut, satte jag mig omgående ned och plockade ut ytterligare en stor mängd texter och försökte se om det fanns texter som hade någon slags gemensam linje. I detta fallet bliv det en slags kronologisk historia med brännpunkten i ett barn/ungdoms uppväxt i ett dysfunktionellt hem.
Trots det temat är det en bok som öppnar upp för ett hopp mitt i mörkret. Eftersom min längtan i diktskrivandet är att tala med läsaren lade jag vikt vid att dikterna just skulle göra detta, utan att göra avkall på det ”poetiska” – vilket var den svåraste balansgången.

Hur tycker du poesiutbudet mår i Sverige 2018? Några positiva överraskningar i lyrikhyllorna?

– Det är väl tämligen OK, men kunde självklart vara bättre. Den krassa sanningen är ju att om det säljs nyutgivna diktböcker, ges det ut fler diktböcker… det är liksom bokens ”blommor och bin”. Jag har på den senaste tiden köpt, utöver din triologiavslutande ”Evighetsnära”, tex. köpt Birk Anderssons två ”anarko haiku, och blir alltid glatt överraskad av hur mycket god poesi det ges ut.

Ännu en diktsamling som verkligen slog knock på mig var Ingela Strandbergs ”Att snara en fågel”. Jag tror att jag har läst allt hon givit ut tidigare. I denna bok omfamnar hon nästan alla temata/bilder hon skrivit tidigare, och utvidgar samtidigt sin poetiska värld ytterligare med sin skarpa förmåga till iakttagande och sitt klara poetiska språk.

3 poeter som inspirerat dit skrivande mest?

– Oj, bara tre?!?

Japp!

– Nåväl: Tomas Tranströmer ligger alltid på nattduksbordet, så han är given. Sedan har amerikanen William Staffords dikter och essäer betytt mycket för mitt eget skrivande. Slutligen Robert Bly, både som poet och som en person vilken har en brinnande passion för poesin.

Författarporträtt: Gunnar Sjödin. Med tillstånd av Stefan Albrektsson.

Annonser