Månadsarkiv: april 2018

Ord som söker mig

Försöker få ordning på ord som kommer till mig (till kommande diktsamling/ar…)

Försommarljuset, telefonsladdstider, tidens benstomme, katabatiska vindar, gredelint, surmjölk, ängsblommor, massproducerat, vitsippor & eldkastare, äppelträdsrötter, nattågsljus, strandkanten……………………………………….

 

 

 

Annonser

Lördagssoffan # 6 med Åsa Maria Kraft

Då har det blivit lördag igen och dags för ett nytt besök i Poetens lördagssoffa, där jag diskuterar poesi med aktuella poeter och författare. Idag har jag besök av poeten och prosaförfattaren Åsa Maria Kraft från Lund, som är aktuell med diktsamlingen ”Robotsand” (Albert Bonniers förlag)

Välkommen till lördagssoffan Åsa Maria! Var är poesi för dig?

– Poesi är för mig en unik konstart för att den kommer närmast det mänskliga medvetandet; den kombinerar ljud och bild och kognitiv tanke och en historisk tradition som fösöker komma bortom världen – i en och samma ström utifrån ett medvetande. Det kan vissa moderna bildkonstnärer och musiker också göra på sina sätt, men poesin har det som utgångspunkt, som jag ser det, eftersom det är i läsaren, en enda enskild mottagare, som allt sker.

Vad fick dig att börja skriva poesi?

– Från början trodde jag själv att det jag skrev var berättelser, romaner. Det var andra som talade om för mig att det var poesi. Så det blev kallat ”prosadikt” och sågs som en ”ny” och ”kvinnlig” genre på 1990-talet. Senare gjorde jag efterforskningar och såg att det funnits många fler i historien, till och med i den allra närmsta tiden före oss som skrivit prosadikter, på 1940-talet och 1960-talet fanns en mängd framförallt kvinnliga författare, som skrev prosadikt.

Vad skulle du säga är de största skillnaderna på dina tidigare diktverk
som t.ex. Diktaten eller Händerna lägger ner kransen och din senaste diktsamling
Robotsand? (Hur ser du själv på hur din poesi har utvecklats genom åren)

– Det är ju egentligen en fråga för läsarna, mer än mig. Men det som är självklart är väl rörelsen från en röst till flera, eller en gestaltning av flera röster. Det fanns visserligen en slags flerstämmighet med i mina böcker redan från början, via läsningar av andra verk, men först i Bevis (2005) började jag konkret ge det hela en form med flera röster, genom att låna dramats form. I mina två senaste böcker, Randfenomen (2015) och Robotsand (2018), handlar flerstämmigheten också om skikten av olika tider, att låta röster från olika historiska tider få tala.

Har du exempel på någon eller några diktsamlingar/poeter som påverkat dig starkt i livet?

– Ja många. En del poeter har påverkat en specifik bok jag skrivit, som t ex min läsning av Nelly Sachs Vägen är en hand (1968) och dess påverkan på Händerna lägger ner kransen (2001). Sedan finns det andra prosa/poeter som mer påverkat någon slags helhetstänkande runt skrivandet för mig, eller som gett mig en nyckel till något i skrivandet jag verkligen behövde förstå, men det är så många att jag inte vet vem jag ska nämna.

Vilka är de största skillnaderna för dig när det gäller att skriva poesi och prosa?

– Det finns ingen skillnad för mig, egentligen. Jag har skrivit en ”roman” som av de flesta sågs som en diktsamling. I mina diktsamlingar finns alltid narrativa element och jag skriver sällan enskilda dikter utan bara sviter. Men det finns en viss skillnad i den enskilda texten jag formar, om den är formad som prosa eller med radbrytningar. Jag bromsar farten lite, när jag jobbar med radbrytningar.

Hur ser du på poesins utveckling genom tiderna och hur ser du på framtiden för poesin?

– Poesin utvecklas inte, den är en shape-shifter. Byter ansikte, med tiden, mot tiden. Den kommer alltid att finnas, kanske byter den bort sitt namn ”poesi” någon gång i framtiden, men det är inte viktigt, då kommer den att kallas något annat, men fortsätta vara sig själv. Den är en sällsynt upplevelse, men en konstant. Poesin är den som du möter i en slags läsning som tar dig ut ur dig själv, till skillnad från den läsning som bara är en slags tröst, en bekräftande av din världsbild. Den är ”glappet” mellan kategorierna. Poesin är en vanlig batteridriven babydocka vars röst plötslig säger något helt nytt den trettonde gången du trycker på dess mage.

 

Tankar om egenutgivning

Att ge ut en egen bok, hur svårt är det egentligen och vad bör man tänka på?

Det kan man ju fråga mig om. Jag har publicerat två diktsamlingar inom ett år och har lärt mig ett och annat under resans gång.

Här kommer mina tankar och funderingar kring ämnet som kanske kan hjälpa dig som går i publiceringstankar.

Hösten 2017 släppte jag min första diktsamling Hki Rött, som jag arbetat med under en längre tid och som jag beslöt mig att ge ut själv.

Från början hade jag minst hundra frågor om hela processen att ge ut en bok och tog kontakt med ett tryckeri i Vasa som jag tidigare fått kontakt med i samband med ett reportage som jag gjorde om tryckerikonsten till tidningen Horisont.

Jag bokade tid till tryckeriet där fick jag sitta ner i lugn och ro med kunnig personal och gå genom mina idéer om allt från layout till upplaga.

Från en början kändes det som rätt mycket att hålla koll på, men efter mycket om och men började bilden klarna och allt började rulla på.

Först och främst frågade jag mig fler gånger, håller manuskriptet? Jag vet inte hur många gånger jag skrev om det och redigerade tills jag ansåg att det höll hela vägen ut. Jag lät flera publicerade poeter läsa och kommentera manuskriptet i förväg och fick en del värdefulla tips på vägen och det är någonting som jag skulle rekommendera alla som vill ge ut en egen bok.

Ha ett par kunniga inom genren du skriver, som får förhandsläsa ditt manuskript. Sånt här gör ju förlagen i vanliga fall,  men utan förlag i ryggen, så är det nog bra att ha en eller fler som kan hjälpa till att syna texterna. Var öppen för kritik och ibland kan man bli blind för sin egen text efter för mycket redigerande.

Så är det ju det här med layout som är ett kapitel för sig själv. I mitt fall så har jag inte mkt erfarenhet inom ämnet, men hade en ganska klar bild hur jag ville att omslagen till både Hki Rött och min senaste diktsamling Bipolära skeppsbrott i Österbotten skulle se ut. I den förstnämnda bokens fall behövde jag fånga känslan av ångest, fattigdom och dystopi. Vad jag gjorde var att helt enkelt knäppa en bild mitt i en brödkö och sedan en tidig  morgon lägga in bilden i ett fotoredigeringsprogram och utan att egentligen veta så mycket vad jag sysslade med, så fick jag bilden att bli ungefär som jag tänkte mig från början.

När det blev dags för omslaget till Bipolära skeppsbrott i Österbotten ville jag fånga skönheten i naturen och det Österbottniska landskapet. Det var inte så svårt, eftersom det finns massor av platser att fotografera här (är man duktig på att teckna eller måla kan man ju ha det som alternativ till fotografering) och vips så var pärmen fixad. Här behövde jag dock hjälp med lite beskäring av omslaget till pärmen, som tryckeriet jag använde mig av skötte galant.

Formatet är ju en sak man bör fundera på också. Vill man ha en gigantisk bok som tar upp halva biblioteket eller en mer diskret och nätt liten bok? Eller varför inte bara köra på nåt standardformat som syns överallt i bokhyllorna? Ett tips är att kolla upp lite böcker och ta med nån eller några som du gillar pärmen på till tryckeriet och säg att du vill ha nåt i den stilen.

Upplagan är ju en rätt viktig detalj också.  Desto mer fyrfärg och bilder inuti boken, desto mer drar priset iväg. Samma när det gäller om du ska ha något udda format på boken. Gå genom detta ordentlig med tryckeriet och ha en budget klar i förväg om vad som är rimligt enligt din ekonomi. Ett tips är ju att du i förhand ansöker om stipendium för tryckkostnaderna av boken.

Marknadsföring & försäljning

Hur ska du sälja din böcker? Är du en finslipad försäljare med ett gyllene leende eller är du mest en författare som bara gillar att skriva? Utan förlag i ryggen, så ligger ju all försäljning helt och hållet i dina händer. Boklund.fi kan dock vara en hjälp för egenutgivare i Svenskfinland, som kan vara bra att ta kontakt med för samarbete.

Poesi är dock poesi och långt från alla är intresserade av ämnet i fråga. Men med tillräcklig mycket leende på läpparna och en oräddhet att tala till folk,så kan du nog få ut böcker lite här och där. Klarar du inte den biten kan det bli trixigt. Du hamnar ju garanterat utanför de flesta jippon som förlag arrangerar och måste hitta din egen väg att få iväg dina böcker. Att fixa en egen hemsida (t.ex. wordpress som jag använder mig av som är helt gratis) där man kan marknadsföra och skriva om sina böcker är ett tips…

Recensioner.

Att få recensioner för egenutgivna böcker kan vara allt annat än en dans på rosor. Och du får garanterat vänta rätt länge och stå längst bak i recensionskön, eftersom de ”viktigare” böckerna som ges ut på förlag prioriteras ju ofta före din egenutgivning (Dvs om du inte har nåt väldigt spektakulärt att bjuda på…). Jag har fått vänta i snart ett halvår på recensioner från flertalet tidningar, men bättre sent än aldrig och vissa som ger ut på eget förlag blir aldrig recenserade i vissa tidningar…

Avslutningsvis – lycka till med dina bokplaner! Kanske våra böcker ses i nån bokhylla framöver!

Bernur recenserar Hki Rött och jag är mer än nöjd.

En uppfriskande och nykter recension, utan onödiga krusiduller. Så skulle jag kortfattat recensera recensenten Bernurs recension av Hki Rött.

Björn Kohlström eller Bernur som han kallar sig för, är en herre som är rejält involverad i litteratursvängen (som även är  gymnasielärare i svenska och engelska) och har arbetat på tidningar som bland annat 10TAL, Ord & bild, Provins, Svenska dagbladet, Borås tidning m.m. Han har även tidigare ingått i juryn för Augustpriset och bedömer böcker i kulturrådets skönlitterära grupp sen 2016.

Recensionen kan ni läsa här:

http://howsoftthisprisonis.blogspot.fi/2018/04/hki-rott-nicko-smith-eget-forlag.html

Poetens lördagssoffa # 5 med Ann-Sofi Carlsson

Då är det lördag igen och med andra ord ett nytt besök i Poetens lördagssoffa! Den här gången gästas jag av författaren Ann-Sofi Carlsson som är aktuell med romanen Inget har hänt (Scriptum). 

 

Välkommen till lördagssoffan Ann-Sofi! Vad har du för relation till poesi?

– Jag förknippar poesi med starka naturupplevelser, rytm och musik. Mitt poetiska språk har vuxit fram i spänningsfältet mellan musiklyrik och skrivna texter, från ungdomens dikter i bunden form till de prosatexter som jag idag jobbar med, där jag friskt blandar realism med magi och ibland nuddar vid det poetiska.

Du skriver ju framförallt prosa numera. Hur viktig del är den poetiska aspekten i dina skönlitterära texter?

– Det poetiska är allt; rytmen i texten, den övergripande strukturen, hur de enskilda skiljetecknen, orden och meningarna samspelar med varandra, känslan som texten väcker hos läsaren.

Vad är de största skillnaderna på att skriva en roman, noveller och poesi? Du har ju gjort allt detta och det skulle vara intressant att höra vad du tycker och tänker om de olika genrerna.

– Det handlar förstås om tidsaspekten. En idé kan drabba en på ett ögonblick, men för att
förverkliga ett romanbygge behöver man tid och en viss uthållighet. En roman kan kännas långrandig och en diktbok alltför abstrakt. I en novell kan man kombinera det bästa av båda världarna – prosans långsamhet med poesins stämningsskapande. Dessutom behöver man inte hålla så hårt på någon särskild form när man skriver en kortare text, utan kan testa olika stilar.

Hur skulle det vara att kombinera genrerna. Att t.ex. skriva mer prosadikt eller novellpoesi?  Låser vi oss författare och poeter för mycket i genre-tänk ibland?

– Som författare gäller det att hela tiden röra sig framåt och söka nya utmaningar. Kanske finns det renodlade prosaister eller poeter – jag vet inte. Kanske är det förlagsvärlden eller medierna – eller läsarna – som vill ha den här uppdelningen. Själv tror jag att författarna är mer vidsynta.

Du jobbar ju som matematiklärare också. Vilka är de största likheterna med författarskapet och matematiken enligt dig?

– Att jobba med matematik är ett kreativt arbete; man bygger upp en förståelse för olika abstrakta strukturer och tillämpar dem i nya sammanhang.  Som lärare försöker man också förmedla den här förståelsen till andra – lite som när man som författare försöker skapa en text utgående från en idé. Men där matematiken är mer regelstyrd, är skrivandet friare. Istället för att följa givna regler, kan man jobba mer gränsöverskridande.

Bästa poesisamlingen du någonsin läst?

–  Henrik Janssons Brev till min K. Läs den!

(Författarfoto Patricia Rodas)